onsdag 7 december 2011

Engagemang på två håll

Engagemang är något som är otroligt viktigt inom idrott, framförallt när det handlar om unga individer som utövar idrotten. Som ledare är det viktigt anser jag att visa sitt engagemang på så gott sätt som möjligt för att smitta av sig till de unga individerna. Idrott ska ju vara kul, handboll fantastiskt. Därför är det också viktigt att detta positiva engagemang även når individer runt laget och föreningen.

Som ledare försöker man skapa en harmonisk grupp som tycker om det de håller på med. Detta görs framförallt med nyckelordet engagemang. Ni har säkert själva haft en sådan ledare, lärare, vän eller släkting som brinner för något som helt enkelt gör en på bra humör.

Det finns dock en baksida till detta och den har vi nog också stött på i mångt och mycket som ungdomsspelare eller seniorspelare. Det jag kommer till är publiken. I de föreningar som spelar i de lägre systemen har allt som oftast de närmast sörjande på läktaren. Det är alltid kul och för det mesta är engagemanget enbart positivt på läktarna, allt som oftast. Sen finns det då den här baksidan av engagemanget som jag nämnde ovan. Den negativa aspekten, där det finns individer som inte riktigt kan hålla sig och ropar högt och tydligt vad de tycker och tänker.

"FAAANN VAA DÅÅÅÅLIGT!" Är enbart en av kommentarerna jag hörde från läktarhåll. När det handlar om unga individer anser jag att man ska akta sig för att häva ur sig liknande kommentarer. Denna kommentar var riktad till hemmalaget skall sägas. Och nej det är inte ens ok att skrika detta till domaren. Vidare under den matchen jag såg så haglade det av liknande kommentarer och instruktioner från läktarhåll. Det kan inte varit lätt för individerna på planen att veta vad de ska göra till slut. Engagemang visst men dessa individer har en ledare på bänken som instruerat spelarna hur de ska spela. Proffstyckare är vi allihopa, men det måste finnas gränser.

Engagemang från läktaren är bra att det finns absolut. Men det jag hörde från läktaren var något helt annat. Jag anser då att om man känner att man har så mycket att dela med sig, ta med det engagemanget till en träning för ett av lagen i föreningen och hjälp till, ta del av utvecklingsidén som dessa unga individer går igenom. Det är sånt föreningar runt om i Sverige behöver, engagerade människor, på rätt platser och läktaren är inte alltid rätt plats.

Man lever sig in i matcherna och det är ibland svårt att veta var gränsen går någonstans, det är jag den första att skriva under på. Jag vet hur jag själv är, på bänken. Däremot försöker jag så gott det går smitta av mig av den glädje jag känner när jag får vara med i handbollen. Jag går inte till en träning och tycker att det är skit, försöker alltid väcka tankar som utvecklar killarna. Sen om det hjälper eller stjälper det får framtiden utvisa. Däremot sitter jag inte på läktaren på en u-lagsmatch och spyr ur mig en massa när det är unga individer som spelar.

Det ska tilläggas att det inte förekom negativa kommentarer från endast en person utan det var ett flertal som skrek bredvid mun.

Tobbe

5 kommentarer:

  1. ooppss!!! Det var jag. Inget illa menat alls. Svårt att låta bli att spela från läktaren när man vill att alla ska få en bra utgång på matchen. Tilläggas bör att när man är ledare o coach så är det lättare att styra sitt agerande och peppa i stället för att bli frustrerad....F´låt
    Tjäder

    SvaraRadera
  2. Klart det blir lite pajkastning när ens favoritlag spelar dåligt, vi i publiken är lika taggade (nästan iaf) som spelarna och hoppas det blir en bra match.
    När detta uteblir är det klart att positiva känslor övergår till lite negativa när samma misstag sker om och om igen.
    Det är upp till individen om man tar åt sig eller inte, negativa åsikter kommer alltid att finnas - bedöm själv som indivi vad du väljer att ta åt dig av.

    SvaraRadera
  3. Det är nog inte alltid så lätt för en spelare som är 15,16 eller 17 år att sålla den kritik och negativitet som kommer från läktaren. Beteendet under matchen mot det egna laget var rent förkastligt. Dessa individer behöver positivt stöd då de är i ett viktigt utvecklingsstadie. Inte minst mentalt. Utveckling är viktigare än vinst i ett U-lag.

    SvaraRadera
  4. Efter att ha bett berörda spelare om ursäkt då jag var coach i gårdagens match, så verkar det som om det var de bisittande läktarfolket som tog mest illa vid sig. Tjejerna hade väldigt liten kritik riktad mot mej utan tyckte istället att i mångt och mycket det var helt ok fast lite väl livligt.....och viss kommentar och mitt språkbruk. Jag är en person som hörs mycket när det gäller. Alla spelare i U-laget har haft mej som tränare och vet hur jag både låter och pratar, så för deras del var det ingen "big deal". Jag låter arg o förbannad fast jag nästan aldrig är det. Vi pratade igenom händelsen och gick vidare med full speed så vi slog HG69 med hela 31 - 19. Coachning från bänken med positiv röst samt en gnutta humor ledde till en bra matchutgång. Nu lägger vi detta till historien och tar lärdom av detta - vilket nog gäller de flesta läktarfolk som har kommentarer men kanske inte hörs lika väl som jag :)

    SvaraRadera