Vilken käftsmäll!!!!

Hur ska detta inlägg inledas?

Jag kan ju alltid inleda med att det var en smärtsam förlust.

Om vi tar det från början så var det här en väldigt tungmatch i dubbel bemärkelse. Vi möter Vetlanda och vi har ett gäng som kommer från Vetlanda. Jake, Jocke, Robin, Berra. Så det är en viktig match för alla. Vetlanda vill givetvis vinna, och grabbarna från Vetlanda vill ju slå sina gamla kamrater.

Innan matchen var det ett laddat gäng som anlände till Vetlanda och Norrgårdshallen. Det kändes egentligen som vanligt sen är det alltid mer sporre för vissa att spela olika matcher. Hur som helst var förberedelserna bra och veckan rent träningsmässigt har varit riktigt bra. Där alla tagit ett kliv i rätt riktning.

Matchen startar trevande och vi följs åt i protokollet. 4-4 står det efter tio minuter. Därefter kommer Dejan Milikic igång och får prickskjuta in underbaljor och allt vad det kan vara. Honom fick vi inte stopp på idag och han gjorde utspritt under hela matchen 12 mål. Hur som helst så är Kalmars första halvlek bra och vi lyckas rycka ifrån ett par bollar. Dessa hämtades dock in av Vetlanda. Dock anser jag att Kalmar har kommandot i matchen. vi har en ledning på tre stycken bollar i paus och känslan är ändå god.

Vi pratar i paus om att hålla tempo och köra gasen i botten. Vilket verkar ha fungerat. Vi går ifrån och får en bra start i andra halvlek. Vi leder med sju mål. Men här någonstans händer det något med vårt lag. Vetlanda får en mer eller mindre fantastisk time-out och gör fem raka mål. Vi tar en time-out och får inte alls till det då skeppet fortsätter att sjunka som om vi vore självaste Titanic på sin jungfruresa. Sista 12 minuterna är bland den värsta kollaps jag sett och skådat. Det blir stillastående spelare, tappade bollar och dåligt hemjobb. Det är förbannat svårt att behöva försvara sig hela tiden.

Från att ha lett matchen med sju bollar, får vi istället stryk med fem. Ja, slutresultatet blev 32-27 till Vetlanda, lika bra o skriva det så slipper ni undra. Vi är med och krigar i 40-45 minuter sen släpper allt. Detta ska givetvis inte hända men nu gjorde det de och vi får helt enkelt leva med det. Det är lagets förlust inget annat.

Jag tycker Bobba träder fram och gör det bra idag. Sen är det fruktansvärt tråkigt att Robin som vill visa upp sig efter en bra höst blir punktmarkerad hela matchen. Det ska tilläggas att vi löser 5-5 spelet i säg 45 minuter, därefter inte alls.

Till lite mera positiva grejer, även om de en kväll som denna, ligger begravda djupt i de småländska skogarna. Vi leder än så länge serien (iaf tills helgen är över). Vi har tagit en poäng mer än förra året vid samma tidpunkt. Lyckas vi göra en likadan vår som höst kommer vi utan tvekan spela i en annan serie när nästa säsong startar.

Som handbollsspelare vet vi alla hur det är att gå en riktig landmina som är kvarglömd tetoffensiven. Det är nu vi ska visa att vi är vinnare ändå. Det handlar inte om hur hårt man blir slagen, det handlar om hur hårt man ska bli slagen, och fortfarande resa sig. Hur hårt man kan bli slagen och fortfarande röra sig uppåt, framåt. Lokomotivet will rise again!

Tobbe

Ps. Det sista är inte alls hämtat ur Rocky Balboa, dock så passar det väldigt bra DS.