Handbollsbotanik

 

Visste ni att vissa ökenblommors frön kan ligga och slumra i ökensanden i flera år? Ligga där i årtionde efter årtionde och bara vänta. Vänta - bida sin tid – hålla ut, tills rätt mängd fuktighet kan ge den grogrund till att slå ut i prakt.

Lite så är handbollskulturen i Kalmar. Den finns där någonstans, slumrande – väntandes på rätt förutsättningar för att blomma ut i vinteridrottsökenlandskapet.

Det ryktas om stora blomningar på 80-talet och vissa korta knoppningar har ju faktiskt förekommit här och var under det nästan kvartssekel underskriven själv figurerat i seniorsammanhang.

Ett sådant tillfälle där åtminstone några kronblad hann visas upp, innan de snabbt falnade, var häromveckan mot De Vide. Sporthallen sjöd av liv, två läktare besuttna och vi små vita blommor på planen växte till giganter av publiknäringen.

Två matcher senare hade kronbladen vissnat ned igen. Förmultnat. Tynat bort i sanden. Slumrandet inletts igen till nästa gång handbollsmanna regnar från himlen.

Men den tiden är nu gott folk. Vi är i kval - igen! På onsdag om en vecka. Där och då behövs du! 

Du som lever likt ökenblommans frö – en allt för länge slumrande tillvaro utan regn och näring. Jag lovar – vi ska försöka ge dig den från planen, den ambitionen finns alltid – att driva upp dig i bänkraden tills du står i full längd och vajar lekamen av vinddraget från planen. Intentionen är alltid densamma - och definitivt om en vecka!

Men vi behöver dig för att nå dit. Ditt taktfasta klappande, primalskrikande och engagemang! Din närvaro och puls! Slit med dig arbetskamraterna, flick- och pojkvännen, mor, far, deras föräldrar och andras barn, barnbarn och nån du satt bredvid på bussen – vem som – bara det blir lapp på luckan och vi tillsammans gör Kalmar Sportcenter till den grönskande handbollsoas den alltid borde vara.

Få KHK att växa!!! Ditt skrik är vår näring!!!

Höger, vänster – om!