Andreas "knoen" Stening - Dynamon

Vi på bloggen tyckte att så här i kvaltider att det var dags att höra lite med Knoen om hans tankar om kval och om hur utvecklingen har sett ut för handbollen i Kalmar. Knoen är en evighetsmaskin som inte på något sätt har några skavanker. även om han gärna gnäller om en sliten axel osv. För övrigt har Mr. Dynamo skjutit hårdare än någonsin på sista tiden så det där med axeln vet i sjutton, och nej det var inget skämt denna gång. Knoen är en grovarbetare som jobbar i det tysta men som alltid ger allt, när knoen talar lyssnar man, han har mycket att lära ut.Jag hörde av mig via mail till knoen och bad honom svara på några frågor angående handbollen i Kalmar, säsongen som varit personlig utveckling och viktigast av allt om han fortsätter lira. god läsning!

Knoen skjuter hårdast i världen och visst ser han glad ut.
Foto: barometern

Tjena

Vilken ära att bli intervjuad av Sveriges främsta blogg! Tack och bock.

Fötter: Ilsnabba 42-or - myten om fötter i förhållande till mannens genetalier stämmer inte.
Lång, tyngd: ca 177 cm där ungefär 80 kg ska samsas om utrymmet.
Karriär: Nu är det ju som så att det är mitt 4:e decenium i A-lagssammanhang. Gjorde min första a-lagsträning -89 - inte med i truppen då, men nåt år senare - sen dess har jag ju vatt på plats så att säga - det innebär ju rent matematiskt 80-tal, 90-tal, 00-tal och 10-tal. Är inne på min 8:e a-lagstränare - Thomas Lundberg, Leif Andersson, Vlado Cindric, Rolf Karlsson, Kent Stening, Tommy Hammarström, Edo Mulic - och nu då Jocke. 

Många perspektiv kan man ju se karriären på - t ex att man borde vara bättre med tanke på antalet träningar man ändå gjort i sina dar. Eller så kan man se det som att man borde skaffa sig ett mer intressant liv, eller att man nästan måste vara den mest lojale spelaren söder om Mönsterås, eller att jag nog ändå tycker att jag utvecklas lite hela tiden - lite sämre på vissa saker, men bättre på annat - eller att handboll, eller annan idrott är så mycket mer än sport - det är en viktig samvaro på många plan. Eller helt enkelt att handboll är den optimala sporten - närmare schack kommer man inte i smarthet och i hårdhet överstiger den ju vilken hockeyliga som helst. Kort sagt - det finns många aspekter på varför man pysslar med handboll - och under så här lång tid. Glädje, att träna sin kropp och att vara och finnas i ett sammanhang.

Golfen är ett av Knoens intressen, här syns han längst till vänster.

Handbollsutveckling? Från stora kollektiva rörelser med kanske 11 passningar till mer individuell teknik och fåmanssamarbete. Speeden har nog ökat en del också. Men i Kalmar har det funnits många duktiga spelare genom åren måste jag säga. Många som under de åren jag funnits med spelat i de högsta serierna i Sverige. Det är ju alltid en ära för vår förening att ha skolat en del riktiga talanger.

Målsättning? Att fortsätta träna och spela så länge man känner att man bidrar med något och kan göra skillnad. Som missförstått geni får man ju allt för sällan visa att man just gör skillnad ;). Ibland är det ju givetvis svårt att motivera sig att göra den där målvaktsuppvärmningen, springa de där intervallerna eller vad det nu än må vara eftersom man gjort det i 25 års tid nu ungefär. Men - nån defekt nånstans lär man väl ha nu när man tänker efter. Lite för mycket pliktkänsla hos mig kanske.

Konsten att bänknöta!? Ja - som nämnts tidigare - missförstått geni! Det är väl mycket att inse sina egna begränsningar och se sin roll i kollektivet - men givetvis är man ju förbannad efter nästan varje match för att man inte får spela mer eller över konstiga byten hitan och ditan, men vi vinner ju, besegrar och lirar stundtals oerhört bra. Då är det svårt att vara sne - svårt att peta bort gubbar som "triceps-Mike" eller Jake "jag-gör-alltid-12 mål" the Snake - men som sagt, om man inte får en dålig smak i munnen av att inte få spela emellanåt så ska man nog lägga av. Å andra sidan bidrar jag kanske med annat - är ju alltid på träningarna och tror mig vara en ganska trevlig person att ha att göra med. Solidaritet broder!

Året med KHK? Mycket framgångsrikt. Vad är skillnaden mot föregående år? Rent manskapsmässigt tappade vi ju folk från förra året och ersatte det med egentligen bara ett nyförvärv - Ali Baloch, men vilket kap å andra sidan. Han har tillfört oerhört mycket. Sen har det fyllts på med egna ungdomar som till slut vågat visa sina små ansikten i den stora, svåra, hemska seniorhandbollsvärlden och insett att vargen inte är så farlig egentligen. Det är oerhört kul! Sen har vi ju tränar-Jocke. En väldigt positiv kraft på många sätt - engagerad, kunnig och med kollektiva tankar både vad gäller det handbollsmässiga, men också trivsel och kamratskap.

Knoen som vi är vana att se honom.

Kvalspel uppåt? Oerhört inspirerande och trevligt. Ingen överprestation att nå så här långt. Egentligen kunde vi vunnit serien direkt om vi inte underpresterat i vissa matcher. Första steget ska vi bara klara av - finns inget annat - och i nästa möter vi givetvis ett bättre motstånd, men som trots allt är i ett negativt kval. Lusten och hungern kan vara på vår sida helt klart, och är det i någon idrott så är det i handboll som vilja slår klass.
Annars har ju hela året i stort handlat om grundspel, grundspel och grundspel. Ett mönster att hitta tillbaka till när det behövs och kniper i matcher. Vi har en hel del att jobba på fortfarande givetvis, men en bra grund är lagd.

Önskan? Givetvis att vinna stundande kval, men också en ny axel och en ny vänsterhäl - decennier av bänknöteri sätter sina spår ;).

Over and out
#17



tack för att du ställde upp Knoen du är en hjälte, fortsätt trampa på under kvalet vi behöver många flippar och knorrar.
// Tobbe