Läget i truppen är harmonisk, på något sätt nästan lite utvilad hur konstigt det än kan låta. Det känns väldigt bra. Vi har pumpat upp ordet harmoni och harmoniska i tidningar här på bloggen och även på Larssons blogg. Det låter kanske klyshigt men det är en väldigt stor skillnad gentemot förra säsongen. Det är mer ett lag nu och alla jobbar för varandra hela tiden och det viktigaste av allt alla pratar med alla.
 |
Jag själv kom in som assisterande sent under höstsäsongen men har hela tiden varit i bakgrunden och försökt snappa upp vad Jocke sysslar med och hur laget jobbar. Nu behöver jag ju inte smyga med det direkt utan helt enkelt gå fram och fråga demoncoachen Löfstedt. Jag trivs väldigt bra med att stå bakom och lära. Men när det kommer till själva matcherna så gör det nästan ont i kroppen att man själv inte är där ute och kastar kula själv, men som det ser ut nu måste man nog kanske inse att de dagarna är förbi. Jag menar stegar engång och andnöd efter det, nästintill utslagen. En satsning, tre små "snabba" kliv och pang, Elofssons vägg bara står där och hånflinar.
Det går dock det att stilla handbollsnerven då och då eftersom jag hoppat in och spelat i U-laget endel matcher. Kanske skulle man ge sig ut i spåret så att jag orkar stega två gånger? Nä, scrubs, repris femtioelva är på tv så jag måste vänta till måndag, måndag 2020. Det tar dessutom väldigt hårt när snorungarna börjar skjuta hårdare än mig själv, hemskt, varje skott de skjuter är som om de vrider om en kniv i hjärtat på mig. Förr var jag en sån panter, snabb som vinden, hoppade som Stefan Holm och sköt hårt som en björn. Rätt gott med cola faktiskt.
Men vad spelar det för roll om det var igår? För vet ni?
Kalmar HK är klart för kval till division 1!
//Tobbe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar